Motgångarna är en del av min motivation

Redan från start har jag stött på olika former av motgångar i mitt liv, vilket jag delvis är glad över då det gjort mig till den person jag är idag men också mycket starkare än många tror. Mitt liv verkar gilla att gå all in och ge alla de stora problemen redan i ung ålder. Man kan säga att motgångarna började redan vid födseln. Min mamma födde mig samtidigt som hon bar på cancer, och dog efter 3 år. Jag placerades hos fosterfamilj men det dröjde inte länge innan styrelsen kontaktade min pappa och sa att dem behandla mig illa, vad dem gjorde mot mig har jag aldrig fått reda på. Pappa hämtade mig direkt efter han fick höra detta, och från den dagen tog han hand om mig på egen hand.

 

Jag och pappa var väldigt nära, vi betydde allt för varandra då det bara var vi två. Han var inte bara min pappa utan både min bästa vän och vi var ett starkt team. Han tog hand om mig alla dessa år och jag är så sjukt tacksam för allt han gjort för mig, men även pappa hade sina problem och fysiska skador som sedan byggdes på med sjukdomar och andra problem såsom ekonomin. Så vid tidig ålder tog jag över hemmet, tog hand om mig, pappa och våra djur. Så även jag fick press och endel psykiska problem som liten, men kom ur dessa snabbt men jag levde med en ständig oro för min far. Droppen för pappa var nog när han bröt benet för andra gången och fick operera ett flertal gånger samt fick en stroke, men också pågrund av alla de dolda skulder och problem som fanns som han höll för sig själv. Min pappa var stark då han stod ut så pass länge. Pappa tog självmord när jag var på en skolresa till Prag, om jag visste att han mådde så pass dåligt som han gjorde och att han ägde starkare vapen än en soft airgun så skulle jag stannat hemma. Ingen visste att det var så pass illa för min pappa, och jag vet nu efteråt att han stod ut så pass länge bara för jag fanns. Han sa det ofta att han inte skulle leva om inte jag fanns, men då förstod jag inte att det verkligen var sant. Efter pappas död var jag förstörd och allt bara sket sig med mitt liv. Jag klandrade mig själv och brydde mig inte om mig själv. Jag slutade bry mig, gick ner till 31 kg och hade ca 4% fett och allt pågrund av att jag hade ingen mening med livet längre och var riktigt deprimerad. Jag kom hem ifrån skolresan och hade inget, vid det laget hade jag glömt mina vänner och allt jag egentligen hade, jag såg svart. Jag var tvungen att lämna mitt hem och bo hos andra, kommun och stat styrde och bestämde över mig vilket jag ska vara ärlig och säga DET VA RENA RAMA HELVETET! Blev anklagad för att vara anorektiker pågrund av min vikt (vilket inte va så konstigt att de trodde, såg hemsk ut) men de glömde att jag hade förlorat allt och att min pappa var död. Så när de fokuserade på ätstörningar gick jag där med mina problem och sorg. Men allt eftersom lärde dem sig att ingen ätstörning fanns, utan bara ett föräldralöst barn som inte fyllt 18 än. Men då var det för sent för dem att hjälpa mig, för jag hade redan fixat det själv. Finns mycket skit jag skulle kunna berätta om dem... 

 

Men efter ett tag vände allt, började tänka på vad min pappa skulle vilja och vad jag själv har för mål. Allt vände och jag började må så mycket bättre. Började äta igen, gick upp, började träna och började ägna tid åt mina vänner och intressen inom fitness och hälsa igen. Mina kompisar fanns kvar vilket är otroligt att dem väntade på mig och fick även en bättre relation till min övriga släkt. Fick nya kontakter och nya vänner som än idag lyser upp min vardag. Jag hittade saker och personer som gjorde mig glad och gav mig motivation. Jag fick tydligare mål och framtidsplaner som jag vet jag kommer nå bara jag vill och kämpar för det. Fick min egen lägenhet väldigt snabbt efter händelsen då de såg hur fort jag repade mig. Allt jag vart med om har gjort mig till den person jag är idag och starkare psyke än vad jag har är svårt att hitta! Självklart skulle jag vilja göra saker ogjorda, men nu när man inte kan det måste man tänka positivt och se vad händelserna gav en.Så det blev en motivationskälla för mig, både att göra pappa stolt men också mina fina vänner. 

 

Men genom allt har jag ofta hört att jag är liten och söt, vilket inte är något negativt utan jag tycker om det. Men när personer trycker ner en, vänder det till negativt eller tror att man är så pass svag blir det irriterande. Även om jag är liten och söt så kan jag känna ilska och bli riktigt arg, mina närmsta vet. Det finns många som sett ner på en och nedvärderat en, personer man hatar och vill hämnas på... Nej jag kan inte hata, det ligger inte i min natur och jag söker inte hämnd. Men visst ska jag vara ärlig, det finns personer jag vill visa att de har och hade fel. Min hämnd kommer och är success, när jag står där på toppen kommer dem som behandlat mig illa se mig och tänka "hur fan kom hon dit", och de för mig är tillräckligt! Jag vet redan hur långt jag kommit, och jag vet att inget kan stoppa mig nu från att nå dit jag vill då jag redan vart igenom det värsta. Så även detta är en motivation, att visa vad jag går för och vad jag är kapabel till. Jag menar inte att jag ska nå success bara för att visa andra, det är bara något som triggar en. 

 

Jag idag är glad och taggad gånger tusen! Jag har mycket att tacka för, personer jag har att tacka för att dem finns där för och jag är så glad över alla underbara människor jag mött och kommer möta på min väg. Jag vet att jag kommer gå långt med den styrka jag bär på och det stöd samt kärlek jag får av mina vänner och nära. Även den hjälp jag får av min PT kommer jag bara bli mer och mer fysiskt stark och nå mina mål inom träningen, men han hjälper mig mer än så och har blivit en mycket nära vän. Jag vet vad jag har att kämpa för, vad jag vill ägna min framtid åt samt vad jag vill jobba med, så det är bara att vara ihärdig och ha tålamod. För success och framgång tar tid och är inte lätt, och ännu är jag bara 18 så jag har god tid på mig! 

 

Blev ett riktigt långt inlägg och jag tog inte ens med allt och försökte korta ner det så gott jag kunde... Och jag vet att jag inte skriver särskilt bra. Jaja någon kanske orkar läsa och kan få ut något av det. Syftet är b.la. att berätta en del om vad jag vart med om men också för att visa att vad du än går eller kommer gå igenom så repar du dig och kan komma dit du vill. Motgångar gör dig starkare i längden, bara du inte låter dem förstöra dig! Det finns alltid ljus i din vardag, hitta dessa och låt de bli din motivation vad det än du kämpar för. 

Ha en fin kväll alla, be awesome and be you! :D 

 
 

Skiss och tatuering

Hej allihopa!
Idag stannar jag hemma från skolan, känner mig inte 100 % idag och ja, ni förstår... Men iallafall, ska fokusera på annat i detta inlägg tänkte jag ;) I söndags på vägen hem från Stockholm pratade jag med min storebror, han är tatuerare och bor i Västerås och vi pratade just om tatuering, att tatuera mig. En del av er vet redan att jag planerat att göra det ett tag nu, men inte fått besked än om när och vem som ska göra den men nu vet jag! Tatueringen kommer se ut som på bilderna, lite annorlunda men ungefär så, örnvingar från skuldrorna ut på armarna vilket symboliserar min pappa (Amerikansk örn, till och med hans dödannons hade en örn som bild) Min bror kände sig inte redo att göra den då han inte tatuerat på två år, och eftersom han vill att min ska bli 100 % perfekt bad han sin kompis! Vi pratade i söndags och han skulle prata med sin kompis här i veckan, och igår ringde brorsan. 
 
Redan nu på lördag åker jag till Västerås för att mäta mina skuldror och armar samt göra en skiss! Sedan åker jag igen på tisdag för att göra den! Jag är riktigt taggad, men ändå nervös! Jag är inte rädd att det ska göra ont, det vet jag att det kommer göra, speciellt över ryggen men bryr mig faktiskt inte utan är mer nervös om hur jag ska bära kläder normalt de första dagarna då tatueringen är över skuldrorna och armarna, så kommer inte kunna ha bh, åtsittande tröja och måste bära svarta kläder de första dagarna för att inte få färg på kläderna xD Men värst av allt är att jag kommer inte få träna på 1 månad minst!!! Eftersom jag måste göra tatueringen i två sittningar, vilket betyder att jag gör grunderna nu på tisdag sedan måste det läka i ca 2 veckor, sedan kan jag åka tillbaka och fylla i alla skuggor med mera, sedan måste det läka igen 2 veckor...
 
Så jag ska träna så mycket jag kan framtill tisdag xD Och tyvärr så tar jag en paus framöver från gymmet och mina pass med min pt Oscar, jag har pratat med honom och han tycker det är helt okej att jag gör den då den betyder mycket för mig. Jag kommer antagligen följa med mina kompisar till gymmet då och då för dem ska teckna kort där, behöver hjälpa dem lite och visa dem runt, kommer bli svårt att inte träna själv då :/ Kommer bli jobbigt att gå runt och sega utan träning och samtidigt ha en kliande rygg xD Jaja, det ska bli roligt att se hur den blir, och när allt är klart kommer jag tillbaka och tränar hårdare än någonsin ;) 
 
Jag har alltid velat tatuera mig, det ligger i släkten! Så gott som alla på min pappas sida är tatuerade, min pappa var tatuerad på hela armarna, min bror har tatueringar på så gott som hela kroppen och nästan resten av mina syskon har någon form av tatuering. När jag var liten ville jag ha något stort på ryggen eller på sidan av kroppen, antingen en japansk drake eller japanska fisk men när pappa gick bort blev det klart för mig vad jag ville ha! Om man ska tatuera någon som man aldrig kan ångra så ska det betyda något, därför väljer jag denna då den hedrar honom plus att jag tycker den är riktigt snygg ;)
 
 
Ja, det var en grej som jag är riktigt glad över! Plus att jag har lov nästa vecka så jag kommer nog stanna några dagar i Västerås för att umgås med släkt och vänner ;)
Kram på er alla! Ha en fortsatt trevlig torsdag och ta hand om er<3
tatuering, tattoo, tatuera, tatuerare, 18, 18 år, christinamodigh, örn, örnvingar, eagle, amerikansk örn, american eagle, träning, fitness, hälsa, ink, träningsuppehåll, gymmet, gym, Västerås, Örebro,

Konditionspass och nya skor

Hej alla fina!
Idag vid 9 tiden imorse så träffade jag min personliga tränare Oscar PT, jag visste inte vad vi skulle köra idag men när jag kom dit så fick jag reda på att vi skulle ta och träna kondition! Det var jätteroligt och intressant, vi körde något som han kallade 3-1-1 intervaller. Det var som så att jag värmde upp 10 minuter, joggade 3 min, sprang i hög fart 1 min och sedan 1 min vila genom att gå, sedan körde vi om och om igen ca 6 gånger så det blev totalt 40 minuter. Vi testade mina gränser hur snabbt jag kan springa och hur mycket jag klarar och jag är riktigt nöjd, och det roligaste var att jag verkligen tyckte det var kul!
 
 
Det som är så bra med min pt är att han verkligen peppar en och att han är så tydlig, jag förstår verkligen när han förklarar och det är enkelt att följa med. Man märker verkligen skillnad, sedan jag började träna med honom så har jag lärt mig så mycket och jag förstår också mycket mer nu. Så jag är verkligen taggad för den kommande tiden! Är verkligen glad att jag fått chansen att träna med en pt :)
 
Måste också berätta, när jag sprang så var han inte alls särskilt nöjd med mina skor, haha jag kan förstå det... Så han skickade mig till Löpex för att prova ut ett par som ska passa mig perfekt. Jag fick både scanna fötterna, springa på löpband med ett par specialskor och sedan prova några par och springa i dem! Vi hittade ett par jättebra skor, kändes super, och jag fick dem av honom som en 18 årspresent! Tusen tack! Är jätteglad och jag lovar, jag ska använda dem väl ;)
 
Det var dagens pass, hoppas ni alla haft en toppen dag! Själv ska jag nu försöka fixa mitt bredband/internet i lägenheten, hämta ett paket och sedan duscha och ta det lugnt :) Kram på er alla<3