Bristande självkänsla

Hej och god morgon alla läsare!
Jag mår bra så bli inte lurade av rubriken, men jag vill bara ängna ett inlägg om just självkänsla och negativa tankar om sig själv. Själv har jag haft och har en del problem med just självkänslan och hur jag ser mig själv, inte yttligt utan att jag tänker att jag inte är bra nog, inte räcker till och att jag inte förtjänar vissa saker. Jag vet hur jag tänker när jag ska träffa nya personer som jag kanske endast pratat med via sociala medier, då blir jag orolig att de när de träffar mig ska bli besvikna. Det är helt fel att tänka som jag gör, och oftast kommer jag på mig själv och slår bort de negativa tankarna men jag kan inte rå för att de finns där. Jag vet att många känner så här, att man inte är tillräcklig och jag har flera kompisar som känner igen sig i vad jag berättar. Jag antar att min självkänsla sjönk när jag blev utan föräldrar och förlora både hem och altt runt det, klandrade mig själv och blev livrädd att förlora någon mer som stod mig nära. Oftast brukar jag inte vara orolig för att göra någon besviken när jag ska träffa den för första gången, men när det är en person jag inte vill förlora ligger tankarna och gror och jag kan inte riktigt förstå att någon faktiskt gillar mig. Därför blir jag väl så glad när jag får bekräftelse att personer verkligen gillar mig. Inte för att sådana tankar stör mig särskilt ofta och de påverkar mig inte i mitt sociala liv eller vardag men de finns där då och då vilket blir rätt tungt ibland. 
 
Rätt sjukt att man ska tänka så, helt fel och att det är så många som får ångest över något dem själva kokat ihop i sitt huvud. Ingen är perfekt, och det du ser som negativt med dig själv älskar någon annan. Jag är inget proffs och kan inte säga var botemedlet är, men jag vet iallafall hur jag tänker göra när dessa negativa tankar kommer. Umgås med personer du gillar och som gillar dig tillbaka, tänk på de som hållt dig kvar och slå bort det negativa när det kommer krypandes. Och tänk även på det du tycker är negativt med dig själv och sedan vad som är positivt, de positiva överväger de negativa plus att de troligtvis bara är du som tycker de negativa. Egentligen ska man inte vara orolig för att göra någon besviken eller inte vara tillräcklig, för personer ska gilla dig för den du är och inget annat. Så länge man är sig själv så ska man inte behöva vara orolig, om dem inte gillar dig för den du är så är det människor du inte behöver.
 
 
Vet inte om jag skrev dett inlägg för mig själv eller för att kunna inspirera någon, skriver inte särklit bra heller men jaja de var lite jag hade på hjärtat som ville ut. Take it or leave it ;)
 
 
Nog om det, idag blir det en bra dag<3
Kram på er alla och ha en fortsatt trevlig tisdag!