En del av mitt liv...

Hej alla mina följare och nya läsare <3 Tänkte inviga denna blogg med ett inlägg om vad jag gått igenom och var jag nu står. Kanske inte så kul att läsa om mina hemska livsupplevelser såhär som första inlägg men vill få det gjort så ni vet och kan få en bild av mig från grunden. Så jag sedan kan börja blogga om det ni är här för, hälsa, träning, mat och fitness.
 
Jag föddes i Dalarna och redan då började det, min mor var drabbad av magcancer och mådde dåligt den tid vi hade och dog när jag var tre år gammal. Jag minns inte henne särskilt mycket men ändå kände man av det att det var något som saknades. Min älskade far har sedan dess tagit hand om mig all den kärlek och allt det stöd jag behövt! Han var alltid där för mig och han var inte bara min pappa, han var även min bästa vän och den ända som förstod konstiga mig. Jag var ett annorlunda barn och jag var en riktig hemmatjej som hellre gick på bio med min pappa eller hellre var hemma och myste med film än att vara ute och festa. Jag och pappa hade ett sådant band som är så svårt att beskriva med ord, vi var otroligt tighta och om jag var bortrest eller borta ett tag saknade pappa mig och ringde mig stup i kvarten.
Tiderna blev hårdare och både jag och pappa hade våra svackor och perioder där vi mådde dåligt, värst var det för min far som blev sjuk i omgångar och en gammal skada blommade upp. Det blev värre och värre för min far och jag gjorde allt för att försöka hjälpa, jag gjorde det jag kunde genom att hjälpa till att städa, handla, ta hand om hunden och tog över köket och lagade vår mat. Men det fortsatte och pappa blev sämre, han föll på isen och bröt benet vilket ledde till en operation där två titanplattor opererades in i benet. Dessa krånglade och fler sjukhusbesök blev det. Det ena ledde till det andra och även en liten stroke och ständig depression och trötthet drabbade honom. Detta och vår ekonomiska kris och alla andra bekymmer ledde till att pappa inte orkade längre, han valde att lämna oss.
Detta hände Maj 2013 när jag var på en Prag resa med min klass, om jag hade vetat att han mådde så pass dåligt skulle jag aldrig åkt men jag kunde inte förutse detta, det var helt ofattbart att han var borta! Det bara gick inte och jag förstod inte att jag aldrig skulle få se honom igen eller att jag aldrig mer kommer få höra han röst säga "God natt, sov gott pappa älskar dig" varje kväll, få stå ut med hans hemska dansbandsstil musiksmak eller få äta han supertjocka pannkakor. Jag fick inte ihop det, det kunde inte vara sant och blev som en varelse utan själ de närmaste dagarna. Jag var tom och inget fanns kvar, jag visste att när jag kommer hem så finns där inget hem för mig och Örebro kommer inte vara sig likt utan min far. Jag kom i alla fall tillbaka och togs emot av min älskade bror, farmor, farbror och farfar<3
 
Efter det så ändrades mitt liv helt och jag fick flytta, min hund fick jag med mig men var tvungen att försöka hitta ett nytt hem åt henne då den nya kvinnan jag nu bodde och bor hos nu inte kunde ha henne. Men även min kära Doberman tik Athena dog också i cancer efter ett par veckor hos sin nya familj. Ja, jag bor nu hos en kvinna och visst känns det som att bara vara inneboende och så men det går. Jag är van att sköta mig själv och vara fri så som jag var hos min far så jag längtar tills jag får mitt eget ställe.
Jag återhämtade mig och mådde allt bättre men fick mina återfall vilka jag ibland får men som jag ser som positiva då jag behöver minnas och behöver gråta för att fungera. Jag är förvånad att jag står här jag nu står då pappa betyder allt för mig och jag bad varje kväll för honom om att han måste få ett långt och lyckligt liv, han fick inte dö innan mig! Men en stor hjälp var den tid jag hade hunden kvar och sedan min start på mitt nya Instagram där jag kunde dela med mig av ett intresse jag haft under så många år, all kärlek och uppskattning och alla nya vänner jag fick gjorde mig så glad och jag fick den motivation jag behövde. Även mina älskade vänner och familj fanns där om jag behövde dem <3
 
Nu idag mår jag bra, väntar på att bli 18 år så jag får mitt hem och jag får mina stunder där jag nästan där av sorg och längtan efter pappa men dessa stunder är viktiga och min stund med honom <3 Nu lever jag för att göra honom stolt och jag tänker inte lämna detta liv utan att ha lyckats eller gjort någon nytta! Jag vet att jag kan göra honom stolt och jag ska göra det! Det finns så mycket jag skulle kunna berätta men nu vet ni en del om mitt liv och jag vill tacka alla mina Instagram följare för allt det stöd ni gett mig och ger mig varje dag bara av att ge så fina kommentarer och likes.
 
Nästa inlägg kommer vara relaterat till något mer hälsa och fitness typ ett gött nyttigt fika :D Kanske ett recept kanske?
Tusen kramar till er alla och tills nästa inlägg kan ni följa mig för daglig uppdatering på min instagram @christinamodigh
christinamodigh, christina modigh, hälsa, fitness, one whey, fitnessguru, bodyactionsverige, questbars, questnutrition, nyttiga recept, lchf, paleo, instagram, celsiussverige

@christinamodigh nu även som blogg :D


Hej alla, jag har fått många kommentarer på Instagram om att ni vill att jag skapar en blogg så nu tänkte jag att det var dags :D Här kommer jag skriva mer djupgående om min vardag och mitt liv samt mer om mitt liv förr och nu. Allt på Svenska :) Kommer posta recept och andra hälso och tränings relaterade inlägg här och kommer snart igång här med inlägg och en presentation av mig själv men så länge kan ni hitta mig på Instagram under namnet @christinamodigh
Ha en trevlig dag alla fina :D
 
Bilden visar ett av mina recept bakade på b.la. en Questbar, mina egna Questbar Peanutbutter Twix :)